Försvunna Carolin

Jag läste precis att 20 personer erkänt sig skyldiga till hennes försvinnande.

Vad driver dem? Käkar de dålig frukost? Bantar de ständigt och är ilsk? Som en fastkedjad tax på en gård. Bjäbbiga.

Berömmelse? Nä - de kommer väl aldrig att bli dömda (förhoppningsvis - av många skäl) så de kommer aldrig att bli kända som nå´t annat än 43-åringen (eller 28-åringen ... eller ..).

Jag vill inte bli känd för/som min ålder. Förfärligt. Istället för att folk hade kallat mig för Mette hade de sagt 39-åringen: Fråga 39-åringen om hon vill ha en öl till.

Usch usch usch.

Nä - de måste helt enkelt vara uttråkade. Vad gör man egentligen ute på vischan så högt upp i Norrland? Hm ... super till? Ja, det och anmäler sig själva för diverse brott. Jo - så är det nog.

Knepiga känslor - eller kallas det sorg?

Idag har fanimej luften gått ur mig totalt. Borde jobba. Borde tvätta.

Jag har kämpat så himla länge med att hålla tankarna borta. (Tramset nedan är ett bevis på det)

Angående pappa vet ingen än om han har strupcancer eller inte längre. Men så hade han också lungcancer. Så han blev opererad för ett par dagar sen i Lund. Det sjukhuset ser inte roligt ut. Det reser sig som en jättefabrik över staden. Med kyrkogården behändigt sidan om. UMAS här i Malmö är mycket trevligare. Det är små hus på ett jätteområde. Lund är i stort sett bara det här jättehuset. Kallt, hårt och grått.

Nu fick jag precis veta att den unga killen under mig (han som jag bla vittnat mot i en rättegång) är död. 29 år gammal lade hjärtat bara av. Här - under mig - nå´n meter bara från mig har han slutat att andas och jag har inte märkt nå´t. Så konstigt. Jo jag har ju märkt att han inte har skrikit eller slagit sin flickvän i vanlig ordning den senaste veckan. Men jag har trott att han var inlagd faktiskt eller satt inne (han gick på heroin - eller alla droger). På den senaste tiden kom han och jag överens - efter år av KRIG. För några veckor sen fick jag en söt present av honom. Han sade att de odlade sötärter på balkongen och ville jag ha några? Jo visst, det ville jag. Dagen efter ligger det TVÅ sötärter i mitt brevinkast. Om nå´n ger en ett så´nt erbjudande tror man ju att man ska få en liten påse med fler än två i. Men jag fick två - som jag faktiskt åt med god aptit. Sista gången jag träffade honom var på närlivsen samma dag han dog. Han kysste mig och sade att jag var vacker och jag sade att de två sötärterna var nå´t av det gulligaste jag fått på länge. Och så bjöd han ner mig på middag. De skulle flytta och han ville laga till nå´t till oss alla innan sade han. Jag skrattade och sade att javisst!
På kvällen lade hans hjärta av.

Jag känner mig risig nu. Mest har jag ju bråkat med honom. Satt käppar i hjulet för hans privata misshandel av tjejen. Ringt på och skrikit åt honom och han har skrikit tillbaka.

Min hjärna har spunnit på i flera månader nu. Jag har gjort allt för att stänga av mig. Men nu har jag landat nå´n knepig stans. Känner sorg.

Så mycket elände som händer.

Mina "RAGG FROM HELL" i en enda person

Stoppa pressarna!

Jag tycker faktiskt att Donny Osmond är sötare än Marie.

Dessutom gillar jag låten Hallonsaft med Smurfarna.

Vad det gäller TV ser jag mest Pokemon och Teletubbies.

Filmer? Jo det får väl bli HSM*... och Den långa flykten.

(hsm= HIGH SCHOOL MUSICAL)

Nakna små män

Från Expressen.

Den här bilden är väl helt underbar? Speciellt om man vill fundera vidare på pratbubblor och annat.

Det har hänt så mycket och så litet att jag bara skriver på nu som om jag inte haft ett uppehåll.

HEJ!

LYX!

I helgen behövde jag LYX!

Syrran vill köpa sommarhus på Österlen så jag, mamma och syrran bodde på Continental i Ystad (Klicka på rubriken!) och så på dagen åkte vi runt och tittade på hus. Syrran var positiv till alla hus men mamma och jag gick och lyfte på mattor och letade mögel och fantiserade ihop än det ena än det andra (Döingar i källare osv). Syrran gav upp på oss och körde själv runt på lördagen medan mamma och jag shoppade loss.

Nöjd kom jag hem i gårkväll. De stannade och letar mer hus idag. Jag kan inte lämna katterna mer än en natt - tycker jag.

I Ystad låg fartyget Ghöteborg vid kajkanten och Sibel sjöng. Det var så mycket folk att vem som helst skulle kunna få ett hysteriskt utbrott. 10 000 personer! (I den hålan)

Jag åt Österlensk kyckling (ibland tillåter jag mig vitt kött) båda dagarna. Jag måste vara en vanemänniska.

Det var verkligen härligt att komma ifrån allt ett dygn. Nu är jag snudd på glad - tillfreds i alla fall.

Ska fixa i lägenheten idag och ikväll blir det nog öl. Med mina pub-kompaner.

Vilken jäkla tur vi hade med vädret förresten. 22 grader.




Men finns det nå´t bättre än hotellfrukost?

Trött

Jag har varit tyst ett tag.

Jag har fått veta att min pappa är mycket sjukare än vi trott. Och jag vill inte skriva mer om det.

Jag har inte vetat vad jag skulle skriva då.

Mer än att jag är trött på mina egna tankar. Jag läste nå´n gång att vi tänker samma tankar hela tiden. Möjligtvis att nå´n ny kunde smyga sig in. Men var fan är den?

Jag är trött på mig själv. Jag tänker samma sak som när jag var en liten jänta. Jag vill rädda min familj - ingen får dö. Men sanningen är den att jag kan inte göra ett jävla skit.

Vassa grejer

Det är mycket vasst idag på Kvällspostens hemsida. Först har en man blivit skuren i halsen med en avslagen flaska på Värnhemstorget här i Malmö. Han kämpar för sitt liv på sjukhuset nu.

Sen är det en kvinna som blivit knivskuren av en okänd man i sin trädgård.

Och så är det en man som försökt hugga sin dotter med en sax.

Tvi vale. Försöker Kvällsposten sätta en ny trend? Eller är det en ny trend? Kvällsposten gör i alla fall inget för att dämpa rädslor. Helst ska offer och gärningsman vara okända för varandra. Så att man blir riktigt jävla rädd.

Snart är det hela offrets eget fel. "Varför gick hon ute på en gata i Malmö???"

Och sen i rätten: "Gillar du att gå på gatorna här i Malmö? Har du alltid gått utomhus? Så du hade inget speciellt ärende? Du liksom bara gick ute? Och detta kändes helt naturligt för dig??"


I går var det en gubbe som kommunicerade med mig. Jag uppfattade - efter att han pratat ett tag - bara en mening: Nu lägger jag denna enkronan här på brevlådan. Och mycket riktigt - en enkrona ramlade ur hans flottiga näve och placerades på brevlådan. Denna mannen var svensk men han var så alkoholiserad och bräkte BRED skånska så när han pratade att jag fattade inget mer. Jag sade bara "Ja, bra ju" och gick vidare.
Jag hade precis varit på posten och hörde på radion där att Sverige visst ledde mot Kanada i fotboll så jag ville hem snabbt och se slutet.

Undrar vad gubben egentligen höll på med?