Funderar ...

... i min bakfylla om jag ska se det här ikväll:

"En flok teenagere er på vej i bil gennem Texas. Undervejs samler de en forstyrret og blodig pige op i vejkanten, og snart efter bryder deres bil sammen. De unge forsøger nu at få hjælp på et gammelt landsted, men desværre viser huset sig at være beboet af en psykopatisk kannibalfamilie, hvis leder er den uhyggelige massemorder Leatherface.
Han bærer en maske af menneskehud, og hans yndlingsvåben er en stor, larmende motorsav. Alt, hvad han ønsker, er at slagte de unge, så hans familie kan få noget at spise!"

Det låter urfjantigt på danska. Speciellt det där med en stor, larmende ... Är det nå´n som kan gissa vilken film det är? En klassiker.



Har precis gråtit färdigt. Såg "Beaches" för 150:e gången.

Positivt?

I går var det en man som frågade mig - efter att vi pratat en stund (och jag pratar SKÅNSKA) - om jag kom från Stockholm.

- Um, naeeeee.... sade jag. Och frågade varför han undrade nå´t så märkligt.
- Du är för modern för att vara skåning.

Det var alltså svaret. Jag - modern?? Och kan inte skåningar vara moderna? Och vad är modern? Och hörde han inte min malmöitiska?

Det kanske är en ny raggningsfras?

Eller så var han kraftigt alkoholiserad.

När jag gick på dramalinjen för många år sedan bad Den store mästaren mig att stanna kvar efter en lektion. Darrande stod jag framför honom. Alla såg upp till honom. Då säger han: Mette, du måste arbeta bort din breda norrländska dialekt.

Jag blev stum. Samlade mig efter en stund och sade Okej, jag ska försöka. Så gick jag ut. Men väl ute tänkte jag att det var ju helsnurrigt. Så jag gick in igen för att säga att jag pratar skånska. Precis när jag skulle knacka blygt på den öppna dörren ser jag Mästaren. Han står vid fönstret och halsar vodka ur en flaska. Så jag gick osynligt därifrån.

Efter det lyssnade jag inte på ett ord han sade. All respekt var som bortblåst.

Efter ett tag började han ringa på min porttelefon sent om kvällarna. Full stod han och vrålade nå´t om att han ville upp till Norrländskan. Jag hoppade av teatern helt efter ett tag.

Knasig gubbe.
Jävla gubbe.

Go maud i rättan tid (- eller äcklig mat i helt fel tid)

Igår festivalade jag.

Ganska bakfull satt jag precis och såg ett matlagningsprogram från Grönland. En smått alkoholiserad kock gjorde currygryta på säl. Man fick följa sälen från dess glada skutt i havet med sina kompisar till grytan.

Jag är nog en ganska "picky eater". Nu äter jag ju inte det mesta köttet och sälcurry skulle jag då rakt inte äta. Igår träffade jag en en kille som varit i Australien och ätit känguru - det skulle jag heller aldrig äta. Ja - när det kommer till kött äter jag i princip bara musslor, räkor och kräftor.

Sen äter jag inte rotmos.

Sen finns alla gränsfall - så´nt som kan slinka ner i nödfall: squash, aubergine, gravad lax (men då kniper det rejält). Naturell yoghurt är jävligt trist till frukost. Tomatjuice är urkaburka. Grapefrukt är stickigt äckligt.

Ja listan kan göras längre. Det finns en krydda som jag alltid glömmer namnet på. Den brukar finnas i indisk mat och riktigt färska exemplar smakar gammal disktrasa. Jo, koriander måste det vara. Selleri tycker jag också är stickigt knepigt.

Nä, fan jag får lägga ner. Det finns mat jag tycker om också. Igår var jag ute och åt KRÄMIG potatisgratäng med vegetarisk burgare. Det var mycket gott.

Tänk ...

... det finns både tjuv och polis i hålan jag vuxit upp i.

Det trodde inte jag. Alla mina gamla klasskamrater jobbar nog på den banken - det finns inga andra jobb. Typ.

Tre flydde till Malmö, en till Ystad - resten är kvar och jobbar med raps & ryps & rips eller så jobbar de på Swedbank.

I dag ska jag gå på Möllevångsfestivalen.

I mitt akvarium är det incest på hög nivå - orkar knappt gå in på det men det är incest i tionde generationen. För bara en vecka sen försökte Pärlan slå ihjäl sin son (så som hon slagit ihjäl sin man och alla de andra barnen) - så fick sonen färg och blev lite vuxen. Nu bygger de bo till sin rom. Allt är förlåtet.

Pärlan är lite glad och nöjd i alla fall. Förut satt hon grå och deprimerad på botten och glodde. Enda gången hon fick färg var när hon fick syn på sin son och kände blodsmak uti sin lilla näbbiga mun. Nu är hon väldigt färgglad och vacker. Hon borde heta Medea.

Hur väl känner ni mig?

Jag bor på ena sidan Folkets Park och min kära mor på den andra.

För nå´n kväll sen fick jag ett SMS av henne:

Öppna fönstret o lyssna på Magnus Uggla!

Han spelade i parken alltså. Och det är ju ofta trevligt med musik som tar sina slingriga banor in till mitt ungmöstillhåll.

Men hur reagerade jag egentligen på detta?

1. Jag rusade mot fönstret och öppnade det i full blom (skit i katten som visst vispades med i farten)!

2. Jag reglade ihop min lägenhet så att Fort Knox borde fått skammens röda färg på sina bergssidor. Totalimpad och en känsla av otillräcklighet.

3. Jag låstsades att jag bodde i London på 40-talet under Blitzen. D v s jag stängde ALLT som kan stängas.

4. Jag satte på mig de skorna jag inte kan gå i för de är för höga, mina neonfärgade tights, ett gult linne som det står "Cheap & Free" på och vandrade mot parken för att ställa mig vid backstage.


Nå?

Jag har precis kommit från Köpenhamn så det är Tuborgen som talar.

Jag har äntligen fått mina sommarfräknar!

Guten Morgen!

I dag vaknade jag halv sju av restless legs visserligen men jag tror nog att jag sovit ut äntligen.

Skönt att vara uppe tidigt.

Idag har jag tvångstvättid. Mitt tvättlås har ju fastnat på den 22:e.

Solen skiner och Radio Malmöhus spelar skitmusik som vanligt.

En helt vanlig morgon.

Sjuk

I går hade jag namnsdag. Det var det bara mamma som kom ihåg. Mitt tilltalsnamn - förut (i passet typ) - var Margaretha. Men eftersom jag bara nå´nsin lysstrat till Mette eller Jette (som jag hette när vi bodde i Tyskland) vet ju knappt nå´n att jag hade namnsdag igår.

Jag har bytt tilltalsnamn på skattemyndigheten till Mette nu.

Mamma grattade. Syrran är i Oslo och har annat att tänka på. Pappa har också annat att tänka på. Saknade min gudmors brev som alltid låg i brevinkastet den 20:e. Hon höll reda på det.

Annars har jag fått nå´t jäkla skit. Jag lade mig nio igår och vaknade nu. Snart kommer jag att lägga mig igen. Jag är bara så genomtrött och har ont i varenda led.

Mamma kom med mat igår. Getost, bröd, grönsaker, mineralvatten - ja, allt en liten sjuk flicka kan önska sig.

Jag kommer nog att slänga pommes friten från närlivsen - verkar inte sund. Varken på det ena eller det andra sättet.

Mamma jobbar som konsult på Allers förlag efter att hon gått i pension så jag har en enorm hög med skvallertidningar att gå igenom. Snart e jag proffs på kändisar.

Gute Nacht! (P. S. Vad kan man mer göra när man är så här sjuk? D. S.)