fredag 20 juni 2008

FRA-lagen

När jag var liten bodde jag i Tyskland.
Min pappa var utrikeskorrespondent för Aftonbladet och skulle täcka DDR, Polen, Tjeckoslovakien och allt annat bakom muren.

Av misstag trodde de tjeckiska myndigheterna att min far var en spion. Så han sattes i tjeckiskt fängelse - 1971 - när jag var två år. Plötsligt var min pappa bara borta. Och ingen visste var han var.

Aftonbladet skrev väldigt mycket om detta. Min mamma kallades i rubrikerna för "Änkan med två små barn".

Med hjälp av Svenska ambassaden och Aftonbladet släpptes han efter ett tag.
Men ärren sitter kvar. Sitta i fängelse bakom järnridån var ingen semester. Kanske har det satt ärr i mig med. Med en försvunnen pappa och en deprimerad mamma. Vem vet?

Jag tänker osökt på detta då den här nya avlyssningslagen nu gått igenom. Som jag naturligtvis är helt emot. Detta kommer att drabba oskyldiga människor.

Vi blev avlyssnade och spionerade på när vi bodde i Tyskland.

En man som sade sig vara våran vän kom ofta. Jag har för mig att han hette Barabbas (passande namn på nå´t sätt). Han satt plötsligt alltid vid vårat middagsbord. Social, pratsam, trevlig och inte minst NYFIKEN.


När STASI öppnade sina arkiv för några år sedan gick pappa och sökte där.
Jo, en mapp fanns över våran familj. Allt vi gjorde, åt, pratade om, telefonsamtal - allt - fanns där noga uppskrivit.

Det var Barabbas som jobbat för STASI. En man vi litat på, släppt in i vårt familjeliv. Allt han var ute efter var att sätta dit oss/pappa.
Han hade t o m luskat reda på att farmor varit gift en gång tidigare, att pappas farfar var präst - så´nt vi inte talade om. Så´nt han måste sett i kyrkböcker. Svenska kyrkböcker. Han jobbade som en myra.

Så blev pappa satt i fängelse för att han bl a höll på att skriva en bok om den svenska underrättelsetjänsten.

Jag känner att denna lagen är första steget mot den här skiten.
Och ja - jag är fan så mycket emot den här lagen man kan bli. FY FAN är allt jag kan säga.

Men - Ha en trevlig midsommar! Jag vet än inte vad jag ska göra men att gå ut på stan och supa mig full ska jag INTE.

torsdag 19 juni 2008

Någon som vet?

Nu har jag kollat postens hemsida.... mailat dem men inget svar än.

SMSade mamma som jag i nå´n barnslig enfald trodde visste ALLT men hon vet inte.

ÄR DET brevutdelning imorgon?

Någon som vet om jag ska stressa ihop brevutskick idag eller om det är kört? Vore ganska skönt om det är kört för jag känner mig inte på hel-G.

söndag 15 juni 2008

Död med kaktus i famnen

Klicka på den där rubriken och läs om hur du ska göra för att undvika kramar.

En österrikisk vett- och etikettgubbe tycker till om hur man ska uppträda under EM. Man ska i stort sett agera död. Tolkar jag det som.

Han berättar hur man undviker att andra kramar en. T ex om det blir mål och nå´n som står sidan om en blir så glad att den bara hoppar på en och tvångskramas. Han säger att om man håller nå´t i handen - som en tidning - blir det svårare för andra att krama en.

Varför inte en kaktus? Eller ... om man bygger in sig själv i nå´t sorts växthusliknande? Man kan ha glaset liksom på en stålramp runt kroppen. Man kan måla glaset svart också. Som en burka av glas. Det öppnar en värld av möjligheter ... hm ... som att ständigt vara naken till att slippa banta.... hm ...

Vem vill hoppa på och krama en så´n uppsyn? Den allra största glädjeyttring måste bli kväst redan innan första "känningen". Man är redan satt i ett tillstånd där ingen annan känsla än förundran får plats.

I dag fyller min mamma år. Jag drabbades av köppanik igår på ett stort varuhus. Hade till slut aboslut ingen aning om vad jag skulle ge henne. Till slut stod jag med ett knepigt hopkok av saker. Det ska jag göra nå´t av nu ... typ packa in.