Munnen

I dag var jag hos en supertrevlig tandkirurg (munkirurg?).

Jag har INTE något överknepigt i munnen.... puh och puh och puh. Jag fick ju en remiss till honom av min tandläkare p g a knölar och prickar i munnen/strupen.

Han sade att alla rökare får så´nt men att jag behövde en tungskrapa (gulp - to much info).

Han babblade på en massa om att det är nonsens att snusare får cancer men att röka är att be om det. Så jag sade "men då sätter jag ett datum när jag helt ska gå över på snus".

NÄ! vrålade han. Du ska sluta NU. Din röst är dessutom för mörk för en kvinna.

Um ... trevade jag ... det är en förkylning ...

Nä! Det är rökningen! sade han.

Och det är det kanske. Så jag sade att då slutar jag nu.

BRA, sade han och trodde inte på ett ord.

Men jag slutade. I två hela timmar. Nu har jag hål i huvudet igen.

FAN (sorry jag var tvungen) - fan, fan, fan.

Men alltså - nu ska ett datum sättas och jag ska klara det. Så mycket som jag tänker på eventuella rökskador är det här helt absurbt. Så mycket energi till den skiten.

Till jordbävningen: Jo jag överlevde ... och var uppe ... märkte inte ett skit. Jag har nog bara trott att det var uteliggaren på vinden som ramlade och inte ens registrerat det som en tanke.

Till julgran:
Jag köpte en plast! Den är urfin! Men det är INTE juligt precis så jag ska köpa nå´n barrdoft. Wunderbaum?