Idag har fanimej luften gått ur mig totalt. Borde jobba. Borde tvätta.
Jag har kämpat så himla länge med att hålla tankarna borta. (Tramset nedan är ett bevis på det)
Angående pappa vet ingen än om han har strupcancer eller inte längre. Men så hade han också lungcancer. Så han blev opererad för ett par dagar sen i Lund. Det sjukhuset ser inte roligt ut. Det reser sig som en jättefabrik över staden. Med kyrkogården behändigt sidan om. UMAS här i Malmö är mycket trevligare. Det är små hus på ett jätteområde. Lund är i stort sett bara det här jättehuset. Kallt, hårt och grått.
Nu fick jag precis veta att den unga killen under mig (han som jag bla vittnat mot i en rättegång) är död. 29 år gammal lade hjärtat bara av. Här - under mig - nå´n meter bara från mig har han slutat att andas och jag har inte märkt nå´t. Så konstigt. Jo jag har ju märkt att han inte har skrikit eller slagit sin flickvän i vanlig ordning den senaste veckan. Men jag har trott att han var inlagd faktiskt eller satt inne (han gick på heroin - eller alla droger). På den senaste tiden kom han och jag överens - efter år av KRIG. För några veckor sen fick jag en söt present av honom. Han sade att de odlade sötärter på balkongen och ville jag ha några? Jo visst, det ville jag. Dagen efter ligger det TVÅ sötärter i mitt brevinkast. Om nå´n ger en ett så´nt erbjudande tror man ju att man ska få en liten påse med fler än två i. Men jag fick två - som jag faktiskt åt med god aptit. Sista gången jag träffade honom var på närlivsen samma dag han dog. Han kysste mig och sade att jag var vacker och jag sade att de två sötärterna var nå´t av det gulligaste jag fått på länge. Och så bjöd han ner mig på middag. De skulle flytta och han ville laga till nå´t till oss alla innan sade han. Jag skrattade och sade att javisst!
På kvällen lade hans hjärta av.
Jag känner mig risig nu. Mest har jag ju bråkat med honom. Satt käppar i hjulet för hans privata misshandel av tjejen. Ringt på och skrikit åt honom och han har skrikit tillbaka.
Min hjärna har spunnit på i flera månader nu. Jag har gjort allt för att stänga av mig. Men nu har jag landat nå´n knepig stans. Känner sorg.
Så mycket elände som händer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Förstår att du är skakad... det är himla läskig känsla när det händer dramatiska saker i närheten även när man inte är inblandad. Tur att vi kan skaka av oss (nästan) allt som händer på håll... och det vi inte vet om...
Ur filmen Harry Munter på 60-70-talet, minns jag en replik: There is much more crying in the world, than you ever can understand...
Det tänker jag på ibland - har aldrig det hört det sen, förrän häromdagen när jag läste citatet i en bok.
Jo det är sant. Citatet.
Så tror man att nu måste det ju bara bli bättre. Men livet är ju inte ett dugg rättvist.
Det är naturligtvis oerhöert tragiskt när en ung människa dör, men ändå tycker jag inte att du skall känna någon ånger över vad du gjort.När du vittnade mot honom så gjorde du ju bara vad du skulle göra, och det lär knappast ha påverkat hans liv annat än till det bättre (om så bara för en kort tid).
Ångerkänslorna kommer du att ha mer nytta av längre fram. Efter att ha levt med och nära döden under ett par år har jag lärt mig att försöka säga allt jag vill ha sagt till mina närmaste medan jag lever - sen är det för sent. Jag vet att detta inte alls är lika enkelt som det låter eftersom man är så mån om att skydda de närmaste mot allt obehagligt, och ju närmare desto starkare blir skyddsinstinkten, men jag gör åtminstone ett försök.
Highland Eagle (för en gångs skull allvarlig)
Låter det som ånger? Det känner jag inte alls. Jag gjorde vad jag var tvungen. Men jag är ledsen för tjejens skull som tydligen slutat att äta. Och så har jag ju känt honom i tio år så jag känner lite sorg med.
Men det är sant det där med att tala ut. Säga saker. Det håller jag med om.
Då missförstod jag dig. För mig lät det som ånger, men jag är glad att jag hade fel.
Och det där med att säga vad man känner behöver du inte heller ta så bokstavligt.Ofta kan man lika väl visa sina känslor genom hanslingar som genom ord.
Highland Eagle
Jo det är rätt Highland.
Oj, det var väldigt mycket under en kortare period.
Det är inte alltid lätt att gå vidare trots att vi måste det.
Skicka en kommentar