I min närlivs finns Den danska araben, Den glada araben och så en massa ännu oidentifierade araber. Jo där finns ju också en Vill du ha vodka eller öl billigt-arab. Har inte sett honom sen han gav mig det erbjudandet men han dyker nog upp igen - kanske i annan skepnad.
Idag var det Den glada araben som stod vid kassan.
Den glada araben berättade glatt och stolt att han skulle köra upp idag.
- Oh har du kommit så långt?
- Jajajajaja! (Betyder: denna nyss yppade mening finns inte i min parlör - vad vill hon??)
- Vilken skola kör du upp på? Erikssons?
- Erhm....ja....ja jag ska köra upp.
Så här blir våra samtal alltid. Han övar in en svensk mening och säger denna till mig. Det är alltid ett glatt påstående. Som jag vill svara med glada följdfrågor. Men där är det kört. Han fattar nada av vad som kommer ur min mun.
Jag får helt enkelt le sött bara, tänker jag.
Så sade han: Det är fjärde gången! Jag klarar aldrig det! Det glada ekar lite mot det dystra och vill bosätta sig där. Och det e redan uppe i 30 000 kronor! Fan, jag har ju inget kvar sen!!
Hur var det nu jag skulle svara? Jo LE SÖTT var det.
Så jag ler jättesött åt detta nyss yppade svarta hål och säger: Lycka till!!!
När jag kommer hem med allt mitt mineralvatten kommer varken Winston eller Dotty och hälsar.
När jag packar upp mina flaskor ser jag plötsligt hur en sömndrucken John går mot mig. Han ser så nöjd ut med livet. Jamar för ett hej. Han såg exakt lika fin ut som han gjorde i julas när vi sågs för sista gången. När han fick sitt spruta.
Plötsligt är bilden/John borta.
Kan man verkligen sakna en katt så här länge? Är jag nipprig eller stämmer det de säger om söndagsbarn?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Du får väl börja kalla dina araber för "habibti" och säga "anabahebak"... :)
Pröva! Mina arabiska elever brukar alltid rodna lätt...
Ja, hehehe - nå´t sån´t.
Den danska araben pratar så charmigt att om han friar till mig så kommer jag att svara JA!
Han lever liksom i ett konstant språk-kaos: Arabiska? Danska? Svenska? Engelska?
Han ser ut att vara en grubblande ung man ... och det kan vi lätt förstå att han är, heheh.
Jag skrattar så jag gråter här åt ditt besök i butiken! :-)
Du gör ju en väldigt god gärning som låter dem öva sin svenska och har tålamod med dem!!!
och du det där med John....klart man kan sakna dem hur länge som helst....prillig javisst men i så fall är jag också det!! Det händer ute på ön att jag ser "fel" katt ute på kvällen när det börjar bli mörkt....en av dem som egentligen inte är kvar utan ligger begravda där.
Men jag känner mig inte så prillig för det. Man kan inte begripa sig på allt. :-)
Ha det gott!
Angående Katrinetorp:
http://www.malmo.se/sportfritid/rekreation/katrinetorp/kartaochadress.4.33aee30d103b8f15916800083599.html
Jag tycker också att det verkar vara ett trevligt ställe!
Ja, AD vore ju nåt, om jag inte vore sjuk dvs. Jag siktar in mig på en annan sak istället, att öppna butik med mamma när vi flyttat ! Jag & mina föräldrar söker en avstyckad gård att ha som generationsboende nämligen..!
Angående saknaden efter John, det tar verkligen LÅNG tid, jag känner likadant med de 3 katter som jag har haft tidigare...Dessutom så hade du ju honom i så många år, klart att saknaden kan bli ännu större då.
Kram, Jenny
<3
gosekatt... han verkar ty sig till dig fortfarande...tröstekatt.
Skicka en kommentar