Jag var på haket här nedanför i lördags. Det börjar bli ett inneställe. Från att det suttit avdankade alkisar i varje hörn var det så mycket ungt folk nu att jag knappt kom ut på verandan för att röka. Trångt som fan, sorl, hög musik - vilket gör att det enda sättet att överleva är att i princip få ölen intravenöst. För att palla skrika istället för att PRATA.
När vi skulle gå därifrån (i jakt på folkisar) var hela gatan här avstängd. Polisbilar och tejp. Vi stod och gissade vad som hänt. Läste i tidningen sen att det var en ung kille som under en fest ramlat ur ett fönster på andra våningen och dött direkt (rubriken är en länk). Obehagligt.
I dag måste jag jobba ikapp med saker.... måste ... måste ... nu.
måndag 20 oktober 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Usch, så hemskt! Så många som sörjer, för det drabbar ju familj och släkt och vänner...
På din fråga om likheter: Det är som en inkarnation, hon har alla tänkbara likheter, dels de där som är kända hos vågar, att inte kunna bestämma sig... dels att alltid allt ska väga jämnt... Sen är det personlighetsdrag utan dess like - i allt! Dessutom är de lika lika varandra i ansiktsdragen som dottern och jag är lika. MEN - inte kroppsformen. Dottern har farmors kropp... lång och rak, och jag är liten och rultig som min mamma...
Om jag inte var amatörastrolog förut, så blev jag det när jag insåg att jag har två morsor... (båda av den fostrande sorten... jag är mer intellektuell drömmare som min far, medan dottern och mormodern är praktiskt lagda och aldrig läser/läste böcker)
M, spännande med så´nt. Jag tror det finns karaktärsdrag som alla vågar, Vädurar och de andra har .. men eftersom ni är släkt så måste det ju finnas massor av genetiska likheter. Och arv kanske. Psykiskt arv.
Ja, jag tänkte på det igår just: SÅ mycket fasa! Känslor som flyger runt i rymden. Som för evigt sitter ihop av ett superglue liksom.
Skicka en kommentar