Bara sorgligt här

Jag har inte pallat skriva på ett tag.

Min gudmor dog i söndags. Syrran hade precis kommit dit och höll henne i handen.

Hon ville inte alls dö och hade ångest. Så extremt jobbigt. Hon hade inga barn och hennes man dog för tio år sedan ungefär. Så min familj var de närmaste släktingarna.

Och i veckan har jag tänkt: jag har ingen släkt längre. Jag hade bara min gudmor och mormor som jag hade kontakt med. Nu finns bara mamma, pappa och syrran.

Min gudmor var en så´n som om man verkligen skulle ha en kris och inte kunde vända sig till familjen så fanns hon.

Nu har jag ingen så´n.

Det känns ensamt och konstigt. Plötsligt är jag liksom vuxen på nå´t knepigt sätt. På ett sätt som jag inte vill vara vuxen på om ni fattar hur jag menar.

De strejkar på pappas avdelning så den är stängd. Han bor hos mamma nu och går varje dag till sjukhuset och får strålningsbehandling. Hans cancer har spridit sig.

Ja, härifrån kommer då inget roligt alls men kände att jag borde skriva ändå så ni vet hur läget är här.

Kramar till er alla som läser min sorgliga text.