(Bloggblad:)
Den blonda långa damen tog ett litet vitt piller till den stora brungula groggen i det höga vackra glaset medan hon satte sin tjocka breda rumpa i den mjuka bruna soffan och la upp fötterna på det blanka svarta bordet....
(Forts av Mette:)
Pillret med den sörjiga spriten verkade nästan direkt och plötsligt kände hon att hon ville slå nå´n. Nu var ju bara hennes lilla Anna hemma och flickan var redan så pass slagen av förra pillerdimman att en självande tvekan infann sig. Kunde hon slå flickan igen? Och var? Flickans lilla lekamen var som en sönderstucken knarkares utan en enda hel ven. Men kanske om hon kunde knocka ungen på ögonen?
(Bloggblad?)
onsdag 19 november 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Får ändra stavningen sen .... skälvande menade jag ju.
Den vidrigt äckliga kvinnan tog en snabb girig klunk av den stinkande starka groggen - fick plötsligt (obs! hatord!) en hostattack och drog ner den vidriga vätskan i luftrören. Hon vek ihop sin illaluktande kropp och föll så rasande illa att hon slog huvudet i den blanka stora ljusstaken och tvärdog.
Den rara lilla flickan tog upp sin rosa söta lilla mobil och ringde det populära numret 112. Det kom en ung stilig polis och hjälpte henne. Sen ringde den snälle ynglingen till den gulliga flickans snälla mormor som tog hand om sitt lilla barnbarn som äntligen fick ett lyckligt liv.
Slut.
Heheheh - åh nä! Ska den verkligen sluta lyckligt? Hm ... får se vad jag kan göra åt detta ... hm ...
(Polisen e kanske pedofil?)
Jag klarar inte att läsa om våld mot barn - och inte att tänka på det heller... sysslar nog hellre med små snälla sagor.
Nä jag vet vad du menar. Jag har inga problem att skriva om det men att läsa om det är hemskt.
Att plåga djur däremot kan jag inte ens skriva om.
Skicka en kommentar