Positivt?

I går var det en man som frågade mig - efter att vi pratat en stund (och jag pratar SKÅNSKA) - om jag kom från Stockholm.

- Um, naeeeee.... sade jag. Och frågade varför han undrade nå´t så märkligt.
- Du är för modern för att vara skåning.

Det var alltså svaret. Jag - modern?? Och kan inte skåningar vara moderna? Och vad är modern? Och hörde han inte min malmöitiska?

Det kanske är en ny raggningsfras?

Eller så var han kraftigt alkoholiserad.

När jag gick på dramalinjen för många år sedan bad Den store mästaren mig att stanna kvar efter en lektion. Darrande stod jag framför honom. Alla såg upp till honom. Då säger han: Mette, du måste arbeta bort din breda norrländska dialekt.

Jag blev stum. Samlade mig efter en stund och sade Okej, jag ska försöka. Så gick jag ut. Men väl ute tänkte jag att det var ju helsnurrigt. Så jag gick in igen för att säga att jag pratar skånska. Precis när jag skulle knacka blygt på den öppna dörren ser jag Mästaren. Han står vid fönstret och halsar vodka ur en flaska. Så jag gick osynligt därifrån.

Efter det lyssnade jag inte på ett ord han sade. All respekt var som bortblåst.

Efter ett tag började han ringa på min porttelefon sent om kvällarna. Full stod han och vrålade nå´t om att han ville upp till Norrländskan. Jag hoppade av teatern helt efter ett tag.

Knasig gubbe.
Jävla gubbe.