Efter påtryckning ...

Rubriken är en mycket fin länk, hehehehe.

Varför hoppade jag så glatt ur min säng i dag? Det bara regnar och regnar.

Grått och blött och slött och vått.

I fredags var jag ute på haket igen. Vid bordet framför satt en kille som jag brukade umgås med förr. Varenda gång jag gick förbi stirrade han in i väggen. Inget läge att hälsa alltså. Jag tycker det är så knepigt. När man har umgåtts så mycket som vi gjorde. I vilket fall gick jag fram till honom sen. Varför tittar du in i väggen hela tiden? frågade jag. Han blev lite tagen på sängen och förklarade att det hade gått på automatik. Det var så längesen vi umgåtts och kanske kände jag inte igen honom ... hm ...

Och så längesen var det väl inte? Men nu när jag tänker efter var jag 19. Det betyder att det var 20 år sen! Herregud - jag är ju för faen gammal. Eller så går tiden fort? Känns som om det vore igår. Men i jämförelse (tänkte jag vidare): syrran är född 1965. Det var precis 20 år sedan efter kriget.
Och andra världskriget känns ju som stenåldern. Tycker jag.

Märkligt.